Hela bussresan hem pratade jag Jenny och Emelie oavbrutet med varsin godisklubba i mun. Vi skickade lappar med sånt ingen bör höra och snackade om allt man hinner på en bussresa på ca 10 minuter.
"Stackars alla som suttit och lyssnat på oss" utbarst jag plötsligt. "De måste fått huvudvärk och dött!"
Särskilt han framför oss, i sin dödstysta tystnad instämmde han.