Vi kommer en kvart tidigare till Svenskan. Vi ska säga till läraren precis som det är att vi inte är förberedda, att beskedet att vi skulle ha föredraget snart var en riktig suprise ..!
Läraren babblar i mun och ger oss ett USB-minne så vi kan ladda över en video med musik från Fannys lilla dator till skolans dator som är ihopa kopplad med en sådan mackapär så man kan se på whiteboarden allt som händer på data-skärmen. Vi säger att vi inte är klara, att Fanny inte hittat ett dugg om sin låt.
Jag känner mig lite för mycket i rampljuset och alla blir suddiga när jag drar blicken överklassrummet. Jag kaster då och då en blick ner på fusklappen. 
Föredraget går trotts allt bra och det var inget som någon tyckte var precis dåligt. Vi verkade heller inte nervösa.
Jag var inte nervös, dock var det en annan känsla att stå som en själv inför publik till skillnad från att stå som en helt annan karaktär.