Jag kom och tänka på fina ord igår när det var EP (elevpromenad) sista timmen. Vi (dvs. Jag och Emelie) valde att ta en promenad runt en närliggande sjö.
Vi har Alltid problem med att komma på ett samtalsämne ... Hon börjar oftast med att "... vi Måste komma på ett samtalsämne ..!" "Mmm ..." säger jag som vet att det inte kommer leda till någonting, som vanligt. "Kan vi inte leka en ordlek??" "En ordlek??" säger jag. "Ja, vi turas om att säga ... en blomma! När man inte kommer på nåt så förlorar man!" "Okej ... Viol" "Ehh ... ros!" "Linnéa!" "Den hade ju jag tänkt säga ..!" "Synd för dig."
Jag tycker vi ska leka en annan ordlek, man turas om att säga ett fint ORD. Ordets innebörd är inte viktigt, det är själva ordet. "Okej, får man säga ord på Engelska?" frågar Emelie. "Jag kan så många fina på Engelska!"
Hon börjar. Hon ser sig runt, funderar ... "Butterfly!"
"Snor!" säger jag. "BLÄÄ!! Det är ju inte fint ..!" "När jag säger snor ser du geggan som finns i näsan, eller hur??"  Jag får inget riktigt svar på det.  "Leken går ju faktiskt ut på att ORDEN ska vara fina, inte innebörden ..."
Hon tjatar på mig att snor inte alls är ett fint ord, men jag håller fast vi det.
"Love" fortsätter hon med. "Snigel ..." Det är inte heller fint tycker hon, men om man lägger en ` över e:et Snigél. Blir det liite finare. Jag pallar inte gå in på att sniglar i sig är rätt gått. Med vitlök. På en restaurang.
"Kan du inget RIKTIGT fint ord ..?" Jag ser ner på marken, ett grönt löv ligger där. "Grönt" säger jag.