Godbit och en rutten karamell

Från där jag hoppar av bussen och hem är det en liten bit. Inte alls lång! Idag när jag var på väg hem så kom en lastbil med en bil bakom sig, bakom mig kom en moppe i full fart. Bilar brukar väja av, för på vägen finns ingen trottoar. Jag har varit med om detta förut men till skillnad använde ingen av dem geléklumpen i huvudet. Moppeden gasade på, lastbilen kunde alltså inte väja av för mig. Jag ljuger inte när jag säger att jag var några centimeter från att dö en lastbils-död. Och fartvinden efter lastbilen fick mig att tappa andan. Sjukt arg var jag på moppen och ville räcka fingret men han var utom syn håll ...

Jag vill inte lämna ett inlägg som detta, så det första ni ser är detta här uppe. Så varsågoda liten godbit från dagen, haha:

Två gånger i veckan har alla "mentorstid" då träffar alla sina mentorer (klassföreståndare) och delar ut lappar, infomerar ... Jag har ingen mentorstid på tisdagar för min mentor är aldrig där så jag är alltså ledig i tre kvart ... Jag tråkar omkring medans alla andra sitter inne i sina klassrum. Idag slutade Linda tidigt (hon har många bloggar men det var bara denna jag var riktigt säker på ...) I alla fall så strövade vi först omkring lite, sedan ville jag springa dit Emelie har mentorstid, deras klassrum har nämligen som fönster in, draperier över, såklart, men man kan ändå se in lite. Där satt hon, några andra och gjorde läxor ... Vi kikade in men ingen såg oss, Linda knackade på rutan och allas blickar hamnade på oss. Vi dök, så ingen skulle se oss ... Men så kommer mitt mannsskratt HAHAHAHAHA!!
Alla hörde ... Men skit i det, jag bryr mig inte. Personligen tycker jag det är charmigt :P
Vi kikar upp igen och vinkar till Emelie. Och Olivia och Amanda som också sitter där.
Sedan väntar vi utanför tills de kommer ut.
Kankse inte jäätte roligt, men jag flabbar åt det hela tiden X)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0